Honung!

Idag använder två dussin sjukhus i Tyskland honung som en del av deras behandling av sår.
Ämnen som motverkar bakterier, virus och svampar

Exakt hur honung motverkar bakterier, virus och svampar går inte att veta säkert genom att många ämnen den effekten finns i honung. Honungen är binas förråd av mat och den ska klara sig genom vintern och skulle bakterier, svampar eller andra sjukdomsalstrare föröka sig i den blir bina sjuka. Därför är honungen fylld med flera naturligt skyddande ämnen: sockerarter, antioxidanter, C-vitamin, enzymer och antiseptiskt väteperoxid.

Ett lågt pH-värde (3,2 till 4,5), d.v.s. det är surt, i honung gör det också svårt för bakterier att föröka sig. Honung är dessutom torrt.
Honung är torrt

Honung innehåller till största delen sökarter medan halten av vatten är låg. Det vatten som finns sprängs in med sockerarterna i strukturer liknande kristaller. Syre får därför svårt att tränga in i sockret.

Detta skapar en ogästvänlig miljö för bakterier och andra fientliga organismer. Såret hålls också torrt genom att honungen drar till sig fukt.
Väteperoxid dödar bakterier

Honung innehåller väteperoxid som aktiveras när den kommer i kontakt med vatten. Väteperoxid är ett kraftfullt desinfektionsmedel.
Bivax
Foto: Bilden är försedd med copyright Patrick Baines

När man tar ut honungen ur kupan skär man också ut bivax. Färgen varierar från nästan vit till brun men är vanligast gul i färgen. Bivax har många användningar.
Vaxljus

Vaxljus gjordes av bivax åtminstone så tidigt som 3000 f.v.t. i Egypten.
Bivax på huden

Bivax är ett gammalt hudläkemedel som används än idag i krämer, salva och läppbalsam. Det skyddar mot vätska och kyla men bevarar fukt. Det lugnar irriterad hud och mjukar upp torr hud.
För håret

Det används liksom andra vaxer i hårvård för att ge glans till håret. Endast lite är nödvändigt.

När honungen läggs på ett sår aktiveras väteperoxiden av kroppsvätskorna i såret. Väteperoxid frisätts därefter bit för bit.
Antioxidanter i honung

I en undersökning studerade forskarna blodet från 25 män mellan 18 och 68 år under fem veckor. Det visade sig att fyra teskedar honung blandat med vatten höjde nivåerna av antioxidanter i blodet.

Antioxidanter tros kunna förebygga allvarliga sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Mängden antioxidanter i honung är emellertid inte särskilt hög och bör ses som ett komplement till en kost rik på antioxidanter från många olika livsmedel.
Vitaminer och mineraler i honung

Näringsämnena i honung varierar men all honung innehåller vitaminer och mineraler. Honung är en god källa till C-vitamin och innehåller små mängder av järn, koppar, mangan, kalcium, kalium, natrium, fosfor och magnesium.
Hostmedicin med honung

Honung används traditionellt som en lindrande behandling vid förkylning, hosta och halsont. Blanda honung med lite varmt vatten och gurgla. Honungen lindrar smärtan och kanske kan motverka infektionen.
Varningar, risker och interaktion

Honung kan orsaka spädbarnsbotulism hos spädbarn. Livsmedelsverket avråder från att ge honung och majssirap till barn under ett års ålder.
Honung i traditionell indisk läkekonst - Ayurvedic

Honung är en vanlig ingrediens i den traditionella indiska läkekonsten, ayurvedic. Enligt denna bör honung inte upphettas före tillagningen. Detta tros göra honungen mindre nyttig och rent av olämplig för kroppen. För användning i ayurvedic krävs med andra ord att särskild honung köps eftersom den honung som säljs i butiken normalt bör ha upphettats.

All honung som säljs behöver inte att ha upphettats men det är ganska vanligt. Modern kunskap om honung pekar också på nackdelar med upphettning. Vid 40 grader börjar de bakterihämmande ämnen att förstöras och vid 70 grader har de förstörts. Enzymer förstörs också.

Honung inom ayurvedic anses olika typer av honung finnas. Användning inkluderar för att läta och torka sår, den ger energi och anses lugnande. Honung är bra för att läka sår och ger en mjuk hy som ser yngre ut. I ayurvedic tros honung också vara bra för ögonen och att den kan motverka gifter och stoppa hicka. Den används vid behandling av urinvägsinfektioner, astma, hosta, illamående och många fler besvär och sjukdomar.

Användningen av honung är tämligen komplex och flera typer anses finnas. Ofta kombineras honung med olika typer av örter och honung tros kunna förstärka effekten av dessa genom att hjälpa dem att nå djupare.

mörker och vitamin D

nu behövs mer vitamin D!!! jag får i mig detta genom fiskolja, rå lax (av bästa kvalitet), och ägg (gulan). mums!

Ingefära!

Ingefära har länge odlats i Asien, där den använts både som smaksättare och medicinalväxt. Inom ayurvedan, den viktigaste inriktningen inom traditionell indisk medicin, är ingefära något av ett universalmedel. Bland annat används den vid reumatism, tandköttsinflammation, astma, migrän, förkylning, förstoppning och för bättre matsmältning.
Under de senaste 20 åren har ingefäran börjat undersökas vetenskapligt.
– Då har man sett att ingefära har antiinflammatoriska och blodförtunnande egenskaper. Den innehåller ämnen som har liknande effekter som acetylsalicylsyra, det smärtstillande ämnet i värktabletter typ magnecyl, kommenterar nutritionist Ulla Johansson i HÄLSAs expertråd.

Bland ingefärans verksamma ämnen märks bland annat gingeroler och shoagoler. De har också en antioxidativ effekt, alltså att de kan skydda kroppens celler mot skador av fria radikaler. Därmed har den en teoretisk möjlighet att kunna minska risken för hjärt-kärlsjukdomar och cancer, sjukdomar där fria radikaler är inblandade.
De flesta studier är än så länge gjorda i provrör eller på djur, men det finns också en del studier på människor. En del, men inte alla, visar att ingefära kan lindra värk, både vid ledförslitning, artros, och inflammatoriska sjukdomar som reumatism. Man har även sett att den kan påverka blodet så att det inte så lätt bildar proppar.
Flertalet studier har gjorts på torkad ingefära eller någon form av extrakt, men en del har gjorts på färsk ingefära. Mängden av ingefärans aktiva ämnen varierar mellan olika sorter och påverkas av klimat, jordmån och mognadsgrad. Dessutom förändras en del vid torkning och lagring. Trots denna osäkerhet tycker Ulla Johansson att det finns goda skäl att regelbundet njuta av både torkad och färsk ingefära som smaksättare i varmrätter och desserter.

I hälsokosthandeln kan man köpa ingefärsextrakt under namnet Zinaxin. Det finns både i tablettform och i form av en kylande gel, att stryka på muskler och andra ömmande punkter.
Ingefära räknas som ofarlig, även vid graviditet. Vissa personer kan dock få ont i magen av den. Ingefärans blodförtunnande effekt gör att personer som äter det blodförtunnande läkemedlet waran bör undvika stora doser.

Timjan!

Timjan har en lång kulturhistoria på grund av dess läkande egenskaper och användandet av örten som kryddväxt. Idag betraktas den som en av de högst värderade örterna vid behandling av förkylningsrelaterade åkommor.

Timjan är uppskattad för de baktriehämmande egenskaper den besitter och används främst för att motverka hosta, men fungerar också som slemlösande. Örten är till stor nytta som örtextrakt, då den kan lindra symptomen av astma och kikhosta. Förutom dessa kvaliteter är timjan till ovärderlig hjälp för att förbättra blodflödet och som bakteriedödande medel.

Vid infektioner eller inflammationer i hals och mun används med fördel munvatten med timjan för att gurgla. Den bekämpar även dålig andedräkt. Krämer och lotions innehållande timjan renar huden, och i badvattnet är det behagligt, något strävt och rengörande.

Antika grekiska läkare som Hippokrates och Dioskurides lovordade och prisade timjan högt. De föreskrev den väldoftande örten för alla sorters luftvägsåkommor, samt som slemlösande medel. Anteckningar gjorda av den tyske botanikern och läkaren Leohnart Fuchs 1543 lyder, "Timjan och honung kokade tillsammans och sedan förtärd är mycket välgörande för människor med svårigheter att andas."

Sedan gammalt har växten varit till hjälp för människors matsmältning och har använts utvärtes mot insektsbett och för att dämpa huvudvärk och värkande leder. Flera örtlikörer på marknaden innehåller extrakt från timjan. Men för personer som lider av problem med sköldkörteln eller levern är det bäst att tala med läkare före man intar produkter baserade på timjan.

De främsta nyttoämnen man finner i timjan är eteriska oljor, flavenoider (bland annat antioxidanter) och garvsyror. De många artvarianterna av örten kommer ursprungligen från mellersta och södra Europa samt Kaukasus-regionen. I mellersta Europa, östra Afrika, Indien, Israel, Marocko, Nordamerika och Turkiet odlas den idag kommersiellt. Små mängder skördas även i Tyskland, Spanien och Östra Europa.

Själva namnet timjan syftar på dess historiska användade. Thymiamia, som det stavas på grekiska, betyder "något att bränna/röka". Man brände timjan i templen som rökelse, ett offer till gudarna, säkert just för den starka doft som växtens oljor ger ifrån sig när den eldas. Det var också munkar som tog timjan över Alperna till Europa från Medelhavsområdet. Den blev här känd under den latinska benämningen "herba thymiania", och på engelska säger man idag "thyme".

Beroende på arten varierar styrkan av de eteriska oljorna. I det franska köket utelämnas timjan mycket sällan i inhemska rätter. Och i forna tider kunde ett knippe timjan vara ett tecken på stöd under tornerspel, överlämnat från en ung mö till hennes modige riddare. Symboliken skulle då ha hämtats från det grekiska ordet "thymos" som står för mod och styrka.

Världen över odlas mer än 300 olika sorters timjan. Den ursprungliga "thymus vulgaris" trädgårdstimjan, är en låg buske. De små löven mäter 5-10 mm, har hårig undersida och krullar sig i kanterna. Till skillnad från andra krypväxande arter har denna timjan uppåtväxande grenar som kan växa sig upp mot 50 centimeter. Blommorna slår ut vita, rosa och lavendelfärgade.

Trots att trädgårdstimjan inte växer vilt i Sverige går den att odla. Dock fryser den i regel bort under kallare vintrar. Men åtminstone kusinerna stortimjan och backtimjan är mer härdiga och vildväxande här. Alla växtens arter föredrar torr, kalkrik och soldränkt mark. Under våren kan frön sås inomhus för att sedan planteras ute. För att stimulera återväxt och hålla plantan tät och buskig bör flerårig timjan klippas ner på våren och efter blomningen. Man kan även få den att växa sig till en vacker och dekorativ spiral.